Eftermiddagspromenad

OMG.
Vi är nyss hemkomna från 1 timme och 20 minuters promenad.
Sjukt svettigt och varmt blev det, men dock så skönt och uppfriskande!
Ännu trevligare var det att solen valde att göra sig synlig efter flera dagars moln och grått väder, inte mig emot alls. Det var till och med solbrillsväder, tråkigt nog valde jag att lämna min väska hemma, med solbrillorna kvar i.
 
Sista kvällen tillsammans som hellediga hela familjen.
Känns trist som satan, skulle mer än gärna göra detta till en vana, ha Mr hemma jämt, men, men, eftersom föräldrapenning inte är den generösaste av inkomster så skulle det inte gå, även om man ville.
Det är tämligen svårt att hålla magarna mätta på bara kärlek och vatten.
 
Ikväll får vi iaf en vrålmiddag.
Helstekt rostasfilé och potatisgratäng och så tzatsiki till det. Och bearnaisesås till Mr som vill ha alla såser på en och samma gång.
Dock måste jag skämmas lite.
Det är nämligen redan färdig potatisgratäng som man bara tillagar i ugnen. Lite dåligt, men ja, klart okej då man har en liten bebis som tar upp tid från potatisskalande och potatisskivande.
Helt okej som sagt.
 
Får se om ett och annat brieost och kex slinker ner ikväll istället. Igår vart det inget av det då tröttheten var total.
Fast varför skulle det vara annorlunda ikväll?
Känner redan nu att ögonlocken känns tunga.
Men vad gör väl det?
Imorgon väntar ännu en ny dag med chans till ost och kex.
Och jag har ju egentligen hela livet på mig.

Same procedure as yesterday

Jag har liksom inget att förtälja nuförtiden.. Dagarna består bara utav skrik, amma, gosa, byta blöjor, kolla på ett eller fler avsnitt av Vänner, någonstans under dagen finna tid för att själv gå på toaletten eller få i sig mat, gå en barnvagnspromenad.
Sedan blir det kväll igen och man kämpar för att hålla ögonen öppna efter 20:00..

Idag har jag iaf hunnit med en ytterligare sak: beställa ett par baggyjeans till mig själv. Det förtjänar man när man gått ner 14 kg på 2 veckor och alla graviditetskilon är väck!

Höstfest i Centrum

Gårdagen vart bättre efter all tristess den fört med sig under dagen.
Leonié med karl kom på besök och hade med sig massvis av fina presenter till Baby J, som vi tackar massvis för.
Pizza och en massa snack vart det under kvällen och det var lika trevligt som alltid.
 
Natten var sämre då det skulle luftas lungor hela natten i princip. Vrål och skrik och käk om vartannat.
Men det är så det är anar jag.
Trots skrik, vrål och käk så fick vi oss sömn emellanåt. Och vi klev inte upp förrän 9 heller. Skönt.
 
Idag har vi hunnit med att besöka centrum.
Höstfest har rådit, med trollkarlar och ballongprinsessor, ponnyridning och minimarknad.
Inte mycket för världen egentligen, om man inte är mellan 1-10 år.
Men trevligt var det ändock, både att få komma ut på promenad och se lite folk, samt att vi träffade svärfamiljen, och att Baby J fick träffa sin kusin för första gången.
Nog för att Baby J inte var alltför vid medvetande för stunden, men de sågs iaf.
 
Dessutom fick Baby J sin första ballong.
Från Subway, utav Sub-Man, en människa, utklädd till en macka, traskandes och delade ut ballonger till barnen.
 
Firad med en grön Subwayballong på 2-veckorsdagen!
 
Nu är vi hemma igen och har hunnit äta oss mätta allihopa.
Jag har just nu paus ifrån skrikandet, då Mr har fått tagit över.
Ingen bra dag idag heller för Baby J, skrikig och inget verkar vara till belåtenhet, förutom att få vara i famnen. Så nu har vi vyssja-i-famn-marathon här hemma.
 
Mycker mer än såhär bjuder nog inte dagen på. Åtminstone orkar inte jag något mer.
Nej, vi hoppas på en lugn kväll i soffan framför tvn.
Vi har laddat upp med brieost och kex, lite godis och läsk. Det är trots allt lördag.
 
Kanske man orkar ta sig igenom en film till och med?
Det låter jag dock vara osagt än så länge.

Day of Boredom

Grymt tråkig dag idag måste jag säga!
Pissigt väder, det bara regnar och är ruggigt. Inget vidare barnvagnspromenadsväder.
Dock tänker jag slita ut oss iaf, även om det inte blir en lång runda så gör lite luft gott, även om den är regnfylld.
 
Istället har vi ordnat lite hemma. Eller jag mest, Mr sitter vid sina datorspel, även om han hjälpt till lite han med.
Två maskiner med tvätt är tvättade, blir en massa tvätt med en bebis som kräks hit och dit hela tiden. Fick en kaskad över mig tidigare idag. Det var ett mindre mysigt tillfälle tillsammans med Baby J.
Vi har städat, diskat och plockat, rensat i blommorna och badat vår son (på köksbordet) som verkar tycka det är himla mysigt med bad.
Jag har dessutom hunnit med att fixa mina naglar.
De vart kortare och lite mera babyvänliga, inte för att det var ovänliga innan, bara lite mer vänliga nu. Dessutom målade svarta!

Senare ikväll väntar vi besök av Leonié och hennes karl.
Vi ska få visa upp oss igen vilket alltid är kul. Vi ska också förtära pizza vilket inte ska bli tråkigt alls.
Jag har bestämt mig sedan flera dagar att jag ska äta vegetarisk pizza ikväll. S-M-A-S-K-E-N-S!
 
 

Good vs Bad

Fredag!
Tänker inte påstå att det är äntligen fredag, för det är det inte.
 
Nej, är lite nervös faktiskt. Det är bara helgen kvar sedan ska jag och Baby J klara oss själva.
Även om vi gjort det mesta själva så har vi ändå haft en del assistans, och framförallt avlastning, av Mr.

Det ska nog gå det med. Vi har som inget val. Men som sagt, lite nervös är jag ju allt.
Skönt är iaf att Mr kommer att ha kort vecka, och bara jobba måndag-tisdag-onsdag, sedan få vi långhelg tillsammans igen med allt vad det innebär: BVC-besök, marknad i Rimbo, påhälsning hos M&P.
 
En bra och en dålig nyhet då.
Låt oss börja med den dåliga:
  • Bilen från Hell gick inte igenom besiktningen, ja, jag trodde inget annat heller. Om jag vill kasta den tillbaka därifrån den kommer? Svar: Ja. Om jag får det? Svar: Nej. Bilen från Hell verkar få hur många chanser som helst att tabba sig innan resterande medlemmar av familjen ger upp den..
Den goda nyheten:
  • Igår var jag läcker i mina "Superskinny Jeans". Ooh, så bra det kändes, lite tråkigt är att de är alldeles för stora i midjan, fortsätter detta vikttappande så är det inte länge till som de kan användas. Och det i sig är ju en bra nyhet, även om det samtidigt är tråkigt, för det är grymt snygga jeans.
Ingen bild på Baby J i detta inlägg.
Nej, nu är det den inte längre så gravida mamman som ska få visa upp sig och sin nästan obefintliga lilla mage som är kvar!
Roligt hur liten och nätt man kan känna sig efter en graviditet, för jag är långt ifrån liten och nätt, men ändå känner jag mig fjäderlätt!

Thursday Afternoon

Sådärja!
Saker och ting börjar ta form.
Nu är ytterdörren och handtaget lagat, en dyr historia men skönt att det är klart och ordnat. Och maken till struligare hantverkare har jag aldrig varit med om!
De kommer inte att anlitas igen är en sak som är säker.
 
Och numera är Mr officiellt far till vårat barn. Papper är skrivna och erkännandet är lagt.
Det var verkligen så det gick till.
Vittnen fick komma och kolla på när vi skrev på för att sedan själva komma och underteckna att det faktiskt stämmer.
Vid ett eventuellt syskon till Baby J får vi väl bjuda in dem till själva barna-görandet så de verkligen kan vara säkra på att det är Mr som är far även då.
Hahahha.
 
Om bara bilen kunde gå igenom besiktningen imorgon med så skulle alla stora stenar vara borta från våra axlar. Men det återstår ju att se. Jag litar inte ett dugg på skrothögen.
Den har fått alldeles för många chanser för sitt eget bästa vid det här laget.
 
Kom på för någon dag sedan, angående vadslagningen jag hade om vad Baby J var för en och när han tänkte dyka upp.
Jag hade rätt!
Jag gissade på att han skulle komma den 15:e september och det gjorde han ju. (Ja, jag fick välja två datum att gissa på, det hör inte..) Även min mor hade rätt, som även hon gissade på en vecka före nedkomst.
 
 
Svårt att se men här kan man läsa om man inte tror mig.
Lite lustigt är det.
Sen att jag hade skitfel om att det var en flicka som jag trodde på slutet (dock trodde jag ju nästan hela graviditeten att det var en pojke..). Även längd och vikt var åt helvete.
Men vad gör väl det.
Jag gissade på rätt datum iaf!
 
Nej, nu ska här matas ungar.
Eller unge.
 

Kräkincidenten

Ännu en dag. Det går så fort..
Idag är Baby J 13 dagar gammal!
Stoppa klockan någon! Jag hinner verkligen inte med!
Nästan 2 veckor gammal, var det inte igår som vatttnet satte igång att forsa i hallen och vi åkte in till DS?
 
Tydligen inte, men det känns så.
Snart är han stor, tjatar om moped och säger att jag skämmer ut honom inför hans vänner.
Usch nej, hemska tanke.
Låt oss sakta in tiden, bara lite, så jag hinner med.
 
Inatt var en lite jobbigare natt. Mycket gråt och kräk, och vi fick inviga den vidriga nässugen.
Mycket äcklig mojäng men oj så effektiv.
Dock fick vi mycket sömn, trots kräkincidenten, så man ska inte klaga.
 
Vi väntar ännu på att låssmeden ska komma. Förmiddag/före lunch var det sagt.
Inte vet jag när låssmedar käkar lunch men nog borde det vara snart iaf..?
Snart så hinner de i alla fall inte då vi ska ner till familjerätten och skriva på papper för faderskap.
 
Det är nog det som dagen har att erbjuda.
Åtminstone än så länge.
 
 
 

Ny kökschef

Märkligt hur man kan vara så trött när man sovit så gott under natten?
 
Jag har iaf tillbringat tid på jobbet idag, förhoopningsvis lämnat in alla lappar och ordnat att strul som funnits tidigare. Det är det vi hoppas på nu åtminstone.
Så det läggs åt sidan.
 
Efter det så gick jag, Mr och Baby J ner till centrum för att möta Lillasyster, eller Moster L, det är som man vill. Vi köpte med oss Subway-lunch och gick hem för att käka.
Baby J fick fin-fina kläder utav sin moster som åker direkt i tvätten så det kan användas snarast!
Byxor, t-shirt, långärmad body och en mössa. Samt söta strumpor.
 
Ja vad mer har vi hunnit göra denna regniga dag?
Inte mycket alls egentligen.
 
Jag skickade in en bild till lokala tidningen under "födda". Så inom 3 veckor så kan vi förvänta oss en bild på Baby J som lokalkändis i Vallentuna Steget.
Sötgröten!
 
Mr håller på att laga middag.
Det har varit så skönt sedan vi kom hem från förlossningen, jag tror inte jag stått i köket en endaste gång, förutom när jag gjort kaffe, Mr har alltså skött allt matlagande och inte ringt efter pizza.. Inte alla gånger iaf, hahah.
Han är så duktig Mr.
Lika bra att han lär sig då det är han som lär få laga middag när jag jobbar kväll, när jag väl börjat jobba igen någon gång i februari/mars 2014.
 
2014.. Sjukt lång tid tills dess.
Skönt ska de bli, och skoj ska vi ha, jag och Baby J. Och Mr med när han är ledig förstås.
 
En mindre bra sak.
Har fått sjukt ont i operationssåret sedan natten. Hade grymt ont i morse.
Kanske var lite tidigt ute med att börja sova sängen igen..?
Hoppas det går över iaf. Mindre skönt att ha ont.
 
Nu får det vara färdigsvamlat.
Middag väntar!
 
Bilden vi valde till tidningen.
Sötgröten!

Rainy Wednesday

Men inatt har vi sovit gott!
Vi har sedan förlossningen sovit i soffan hela familjen, mest eftersom jag haft svårt att helt ligga ner på grund utav operationssåret. Har behövt halvsitta, och inte kunnat amma på något annat sätt än sittandes.
Allt eftersom det läker så har det gått bättre och bättre att ligga ner och inatt sov vi första natten i sängen på bra länge.

Så skönt!
Men aldrig har våran 160's säng känts så liten, fast plats fick vi, alla 3 plus 2 katter, även om Skräcken inte vart långvarig. Räkan låg kvar mer eller mindre hela natten i närheten av Baby J för att bevaka.
Fyra sammanhängade timmars sömn, det är inte dåligt, 1 timmes avbrott för käk och blöjbyte, 2 timmars sömn till och sedan käk igen.
Fy så gott jag sovit även om man sovit hyfsat lätt, med rädsla för att rulla och härja runt i sängen allför mycket med en liten bebis brevid sig.
Även Baby J och Mr har sovit gott.
 
Tråkigt att vakna upp till detta pissväder dock.
Dock måste man väl ha lite crapväder för att kunna uppskatta när det väl är bra väder.
 
Ska ta och bege mig mot jobbet strax för att lämna in lite papper. Så är det ur världen och jag bara behöver tänka på oss, och inget annat.
Ingen besiktningstid fick vi idag heller på drop-in, men en bokad tid tills på fredag, så nu vet vi tills när vi ska hålla tummarna och annat.
Och att en låssmed kommer antagligen idag eller imorrn för att ta sig en titt på vårt slappa dörrhandtag är bra, skönt att det äntligen ska bli ordnat.
 
Nej, göra sig i ordning för date med jobbet.
Men först en bild på Baby J:
 
Söt som socker i grodpyjamas och med boobmilk runt munnen.
 

Kylig kvällspromenad

Nyss hemkomna från en timmes kylig promenad. Härligt att kunna röra sig igen sedan graviditeten, även om man varken är supersmidig eller speciellt snabb ännu så är det stor skillnad.
Har faktiskt bara 1,7 kg kvar att gå ner av mina 14 graviditetskilon. Sen är det bara trevligt om fler kilon försvinner.

Nu är det dags för kvällsfika för familjen: salami och brieost ciabattor till föräldrarna, och kroppstempererad boobmilk till den lille.

Bön appetit, eller något!

BVC och viktuppgång

Mitt tjocka välmående barn!
 
BVC tanten har varit här, en mycket virrig sådan men snäll och trevlig iaf.
Baby J hade gått upp en hel del och väger nu 3600, exakt. Bara 115 g kvar till födelsevikten, mitt duktiga barn!
 
Sedan har vi haft M&P här, eller mormor och morfar, som de numera är.
Bilen är redan klar på mecken, så vi hoppas på en besiktningstid redan imorgon på drop-in. Bara den går igenom nu. Men det måste den ju göra!
Annars blir jag galen och vet inte vad jag gör eller vart jag tar vägen. Låt oss hoppas att det blir bra så jag slipper fundera över det iaf, vad jag ska göra och vart jag ska ta vägen alltså.
 
Och på torsdag ska vi till familjerätten för att skriva på faderskapsintyg. Baby J ska alltså officiellt få en pappa.
Hahaha, om Mr erkänner förstås. Men det ska han väl göra tycker jag.
 
Vad mer, vad mer?
Det finns nog inget mer att rapportera, inte för stunden iaf.
That's it.
 
Parts of the family.
 
 

Sova? Vadå sova?

Tröttheten är inte att leka med idag.
Baby J tycker om att sova. I famnen..
När han somnat låter jag honom glida, smidigt likt en ål ur min famn ner i sin säng för att inte väcka honom.
Om det funkar?
Svar: Negativt.

Inte förrän på det 101:a försöket då klockan redan slagit tidig morgon. I morse var klockan 6 innan han somnade på rätt plats.

Det ska tuttas för att somnas. Napp har fungerat ibland, ytterst sällan, för att somna om själv i sängen efter att jag lyft dit honom.

Ja ingen har väl sagt att det är lätt med kids heller.

Ett problem ur världen

Avloppet fungerar!
Skönt som få.
Får se dock hur länge denna gång.. Jag menar, förra gången var det också "lagat" men visade sig att det inte var det till slut.
Men, men. Tiden utvisar det.
Vi är glada så länge det vara.
 
Solen har försvunnit tråkigt nog, men vi har klätt på oss en massa och ska nu bege oss ner till centrum för att posta lite brev och handla mjölk.
Och lufta oss själva och vår son.
Vi har ju inte hunnit med så många promenader ännu med tanke på alla sjukhusbesök och alla hembesök.
Men nu blir det den tredje i ordning. Att vi dessutom ska in på Ica och krånga bland hyllor och annat gör det hela lite mera spännande.
 
In en sväng på jobbet med för att hämta papper, utan son dock då jag ännu inte vill utsätta honom för diverse äldreboendebakterier.
Nä, det får dessvärre vänta ett tag till, kära arbetskamrater..
 
Ut i kylan!

Monday Morning

Idag har vi gjort tidig morgon.
Nu är det tänkt att våran bostadsförening ska fixa vårat avlopp en gång för alla. Nu när vi båda här hemma och kan påvisa vad som faktiskt är fel, så de inte kan köra på: "Vi plockade lite skit i rören så nu funkar det perfekt" utan att faktiskt ha gjort ett skit mer än vad vi själva faktiskt redan gjort.
 
Vi har även lämnat skrothögen våran bil på lagning hos en bilmek. Nu finns inte riktigt tiden längre för hemma fix så vi får väl återigen hoppas att bilen blir hel och går igenom besiktning så man slipper oroa sig för den.
 
Så efter att föreningen varit här och gjort sitt ska vi promenera ner till centrum för att inhandla frimärken och kuvert. Nu är det Mr's tur att fylla i alla dessa papper från försäkringskassan för att skicka iväg, samt att vi ska skicka in våran namnanmälan till skatteverket.
För nu har Baby J ett fullständigt namn, som han får "på riktigt" på dopet vid ett senare tillfälle.
 
 
Så ser måndagen ut för familjen Pietikäinen.
 

Sådana föräldrar, sådan son

Jag skrev sist att jag trodde på en dramatisk viktuppgång, men att det skulle ligga på +105 gram på ett dygn?
Nä, det trodde jag aldrig, men glad för det är jag!
Att det är min och Mr's son råder inga tvivel om. Vi kan det där med att lägga på oss vikt Baby J, Mr och jag.
Dessutom hade gulsoten hade minskat mycket med. Perfekt med andra ord.
 
Härligt med lite medvind.
Inga mera Danderydsbesök nu får vi hoppas på.
 
Åh, så bra det känns!

Premiärbad

Japp, 8 dagar gammal så fick Baby J sitt första bad.
Skitunge med andra ord, men inte nu längre.
Verkade inte helt överförtjust, men heller inte det värsta tänkbara.
Var nog nästan lite skönt emellanåt.
 
Men allra skönast var det när det var klart

Parenting Worries

Efter ett ytterligare återbesök på Danderyd igår så fick vi veta att allt går åt rätt håll, både vikt och gulsot. Skönt att veta. Men ännu har vi en bit att vandra.
VI fick gå över från kopp till att mata med nappflaska för effektivare viktuppgång vilket känns ännu bättre.
Nu vet jag med största säkerthet att all ersättning kommer i magen och inte på kläder, kuddar och händer och överallt annars än där den ska vara.
 
Ännu ett återbesök stundar senare i eftermiddag.
Samma kontroller.
Och jag hoppas och tror på en dramatisk viktuppgång sedan igår med tanke på allt vi fått i honom bara sedan igår.
 
Vi har haft så mycket besök de senaste dagarna, och fått så mycket fina presenter. Eller Baby J har fått så mycket fina presenter.
Ska försöka göra mig ett fint kollage av allt fint han fått, om jag finner tid. Det finns någon annan som tar upp den största delen av min tid nu, med all rätt, och jag älskar det.

Kommer återigen in på detta vikt och sotproblem.
Blir väl lätt så när det är det som styr oss för stunden.
Hoppas så att vi får ordning på vikt och gulsot snart så vi får ägna oss åt vår nya vardag istället för all denna sjukhusvistelse.
Det är 5:e gången vi besöker Danderyd denna vecka, och även om det inte är något vidare långt dit, så tar de ändå på krafter som man hade velat lagt på annat.
Oron, alla olika ordinationer, springandet mellan mottagningar, blodprover hit och dit.
 
Men äsch, det blir bra, det vet jag. Vi har ju fått kvitto på att allt går åt rätt håll.
Bort med onda tankar och fram med det goda.
Jag har ju världens finaste son!
 
Söt son, ser aningens fundersam ut.
 

One week later

Idag är Baby J en hel vecka gammal.
Det går så sjukt fort.
 
Men vi lever och frodas på bra vår familj.
Baby J har haft lite otur med gulsot och är ganska gul. Säger dom iaf. Jag ser det inte, eller jag tycker åtminstone att det blivit bättre, men i själva verket har det blivit värre.
Dessutom gick han ner lite för mycket efter förlossningen och vi har fått börja koppmata honom. D.v.s att vi ammar en hel massa, matar honom med lite ersättning ur en liten medicinkopp som det kallas, efter schema, för att öka på några gram per dag.

Han har ökat en hel del i vikt, så det går åt rätt håll iaf vilket är skönt, dock blir det täta kontroller, både för vikten och gulsoten.
Och bra är ju det, att dom håller koll på honom så det inte blir värre.
 
Vi gick på vår jungfrutur med barnvagnen i torsdags. Himlans mysigt, att skjuta sitt Kid framför sig i sin vagn, i höstsolen.
Lovely helt enkelt. Även om det var lite läskigt också, men så är det väl när man ska prova något nytt för första gången.
 
 
Och den lilla, lilla svarta stump som var kvar utav navelsträngen tappade han igår.
Haha, vad man delar med sig av i sin blogg egentligen när man blivit mor.
Då är det sådant som är viktigt, barnvagnspromenad och skötsel utav tappad navelsträng..
 
..Men det är underbart. Och jag skulle inte byta ut det mot något i världen.

En förlossningsberättelse (Uncensored & Uncut)

Fredag 14/9. 22.30
Jag och Mr har ätit en stor och sen middag, pommes, fläskfilé och fetaostsås. Gudars gott.
Vi tittar på film, 2012. Det är inte långt kvar på filmen och i en reklampaus så känner jag att det är dags för att tömma blåsan.
And so I did.
Kommer ut i hallen och speglar ett mig, då jag är full utav potatismjöl (denna klåda jag hade. Potatismjöl = husmorstips).

Känner hur jag från ingenstans blir blöt i mutteriet. Och med blöt menar jag blöt. Det rinner och forsar, och jag förstår på en gång vad som händer.
Vattnet går.
Först kommer lyckan. Sedan insikten.
Adrenalinet pumpar ut i blodet.
-"Rooooooooooooooooooobin!" vrålar jag samtigt som jag skyndar tillbaka till toaletten för att slippa orsaka tsunamis på hallgolvet.
 
Mr inser vad det är som händer.
Jag hinner dock kläcka ur mig det klassiska:
"Antingen kissade jag just på mig, eller så var det vattnet som gick.."
 

Mr sätter igång att packa resterande prylar som ännu inte ligger i BB-väskan. (FFS vi hade ju ett planerat snitt den 18/9, jag tänkte packa kvällen innan!)
Jag själv ligger läckandes i soffan med handdukar för att stoppa flödandet, samtidigt som jag sitter i telefonkö (!) till förlossningen.
Är det vid något tillfälle man inte vill sitta i telefonkö så är när ens vatten gått och man är på väg att föda.
 
Mr går och hämtar bilen, som förövrigt knappt har en droppe bensin i sig. Vi hade ju planerat att laga bensintanken dagen efter och då bör tanken vara så tom som möjligt.
 
Jag kommer äntligen fram till förlossningen berättar läget och de välkomnar oss med att vi bör vara där inom 2 timmar.
2 timmar!? Jag vill vara där nu! Vattnet har gått! Tänk om jag får värkar och tvingas föda fram mitt barn, som förövrigt ligger i säte, hemma i sjön på mitt hallgolv!
No way.
Vi åker snarast.
 
Hinner på vägen till Danderyd ringa och avboka bordet på restaurangen som vi hade till dagen efter. Vi anade att vi inte skulle hinna dit.
 
Kommer in till DS. Får ett rum. Det tas en CTG-kurva och jag får duscha och därefter en sjuhkhusoutfit, nätbyxor en blöja strl deluxe för mitt fortfarande forsande vatten. Nytt fostervatten bildas var tredje timme för den som inte vet, och tar inte slut förrän ungen är ute.
Vi får även veta att det är många som kommit in med vattenavgång just i kväll och vi ligger på lågprio då jag ännu inte fått några värkar.
Blir undersökt och får veta att jag är öppen 1 cm.
Jihooo! Eller nåt.
 
En nål sätts i min arm och en säng rullas in till Mr. Klockan är efter 3 på natten och vi får nu sova för att samla lite krafter. Får alvedon och värkdämpande medel för att inte sätta igång något.
 
Lördag 15/9. 7:15
Personalbyte.
Fortfarande många som står före mig i kön på att få opereras.
Man sätter en urinkateter, kopplar ett dropp och ännu en CTG-kurva körs.
 
Förmiddagen går, personal kommer in då och då för att se hur det går.
Vi sover mest då sömnen under den korta stunden av natten vart rätt sömnlös utav alla tankar som ilar runt i  huvudet.
 
Lunchtid. Mr går iväg för att äta lunch. Jag ligger kvar i min säng, suger i mig dropp och wordfeudar då jag är fastande sedan 23 kvällen innan.
Mr kommer tillbaka och vi fortsätter vilandet. Finns inte mycket annat att göra, förutom att sms:a runt till flertalet oroliga och nervösa anhöriga.
 
14:00
Personal kommer in: -"Är det någon som informerat er?"
-"Ehm, nej?"
-"Nehe, men då gör jag det. Nu rullar vi in på operation. Nu ska ni äntligen få bli föräldrar!"
Adrenalinet och nervositeten infinner sig återigen.
Shit, shit, shit, shit!
 
Mr får byta om till operationsscrubs.
Vi frågar om hans operationsmössa verkligen är nödvändig då Mr är helrakad på huvuvdet.
-"Alla måste ha en sådan", får vi till svar. "Han kanske skulle ha den på hakan istället", skrattar barnmorskan.
Kul..
 
Spinalbedövning läggs. Jag har sladdar och prylar som går in och ut ur mig i armar, händer och fingrar. Ja, till och med ur näsan där jag får syrgas.
Alla de 11 personer som är i operationssalen förutom mig och Mr presenterar sig. Alla med sin specifika uppgift. Narkosläkare, narkosassistent, undersköterska, operationsläkare, operationsassistent, barnmorska och ja, en hel drös till.
Jag har ingen aning om vad någon av dom heter eller ser ut. 11 personer i scrubs är vad jag minns.
 
Sedan börjar det.
De sliter och drar. Samma vibbar som på vändningsförsöket, dock gör det inte ont. Jag känner inte ett skit.
Jag försöker se genom reflektionen i taklamporna, men ser bara de gröna operationsskynkena och stänk av rött.
De håller på bra länge.
Mr sitter vid mitt huvud och har sin hand på min operationsmössa. Vi säger inte mycket till varandra, men det behövs inte, vi har båda nog och tänka på och huvudsaken är att vi är där tillsammans.
Till slut, efter vad som kändes som en smärre evighet, tittar en utav operatörerna upp över skynket och gratuelerar oss då vi blivit föräldrar.
Strax därefter kommer en liten, liten skär människa upp till vänster om oss, brevid mitt huvud

Det är vårat barn.
 
-"Ska vi se efter vad det blev för en?" frågar barnmorskan oss.
-"Ja tack"
 
"Det blev en pojke!" utbrister jag och tårarna rinner som aldrig förr.
 
 
Den 15/9-12 kl 15:06 föddes våran son.
3715 gram tung och 50 cm lång.
 

Det vackraste världen har sett

Om det undgått någon så har jag inte varit närvärande på bloggen de senaste dagarna.
Jag har istället fått erfara det mest otroliga man som människa kan vara med om.
Att få vara med om sitt barns födelse.
 
Det är både vackert, utblottat och lite snuskigt men välvärt alla bekymmer och krämpor i världen.
 
När jag får mera tid, så ska jag skriva mera utförligt, just ni vill jag inte slösa bort en enda sekund med att inte vara nära min son Jack.
Det är otroligt, hur man kan sakna någon, bara utav att den andra personen sover.
 
Jag är så stolt, så lycklig men också så rädd. Att ha en annans människas liv i sina händer är ett stort ansvar.
 
Bara någon timme gammal
 

I rätta takter, tredje dygnet.
 
Nu är vi hemma och det med skräckblandad förtjusning. Även om vi fick höra att vi var så självständiga på sjukhuset så var det tryggt för oss att veta att hjälp fanns nära. Och att folk hade koll på en.
Nu är det bara vi. Jag, Mr och Baby J som han heter i bloggen från och med nu.
 
Utan er inget mig.
Baby J och Mr ni är mitt liv.


Baking with friends

En trevlig dag har det varit, trots det crappiga vädret.
 
Åkte hem till mormor och blev bjuden på gott fika och mötte samtidigt upp Auntie J. Senare kom Iowa också och vi begav oss mot centrum för inhandling av diverse och Subwaykäk. Gott som alltid, och att personalen visste vad jag ville ha var pinsamt, som alltid.
 
Mätta och belåtna, även om jag fick äta en halv macka utav Aunties sort då hon inte känner skillnad på rostbiff och kyckling, honungssenap och vitlökssås. Hahhha.
Hon kompenserade upp det med att hjälpa mig (läs: sköta allt) med bakning. Två satser muffins av olika sort.
Så nu finns det fika för den som vill komma nästa vecka. Vare sig det är för att äta ett muffins eller träffa Kiddot, så är man välkommen!
 
 
Geisha och Dumlemuffins vart det. Lagom barnsligt gott, kan jag tänka mig.

Nu börjar fredagsmyset istället.
Vi ska äta gott käk och se film, som alla andra kvällar.
Men lika bra är det för det.
 
Pommes, fläskfilé och fetaostsås står på menyn.
Jag hoppas att jag lyckas lika bra med min fetaostsås som den vi vart bjudna på förra helgen.
Smarr.
 
That's all!
Trevlig helg!

Sista-helgen-planer

Så vad ska hon ha för sig idag då?
Denna regniga fredag?
 
Träffa vänner är tanken. Först ta sig till mormor oinbjuden, mest för att möta upp Auntie J, men även för att hinna säga hej och ge mormor en kram.
Sedan får vi se vad jag och Auntie hittar på, vi brukar mest fika när vi ses, säkerligen så även idag. Tanken finns på att baka lite med.
Jag räknar nämligen med ett och annat besök nästa vecka och då lär de ju finnas något att bjuda på.
Mer än nykläckt bebis.
 
Så efter mormor tar vi oss till centrum för lite inhandling av diverse.
Både inför bakande och inför fredagskväll.
Det är ju nämligen min och Mr's sista helg som bara ett par. Nästa helg har vi en familj och inget lär vara sig likt.
 
Ännu senare träffar vi förhoppningsvis Iowa. Hon hade en del att stå i under dagen men förhoppningvis så får vi även se henne senare i eftermiddag.
 
Helgen har mer bra att bjuda på.
Imorgon, så åker vi till M&P, tror det är 3:e lördagen i rad vi upptar deras tid med vår skitbil. Återigen, är det förhoppningvis sista gången vi gör det, antaligen inte, men vi hoppas.
Vi har fått en ny bensintank utav vännre som vi hoppas gör susen.
Som tack för allt besvärande med vår bil så har vi bokat bord på Restaurang på G i Norrtälje på lördag kväll. Ett ställe med gott käk som vi ätit på flertalet gånger förut. Det är det minsta vi kan göra för M&P som tar sig an vårt skrot för att göra dugligt.
Så det ska bli trevligt. Käk är alltid trevligt.
På söndag får vi besök utav My med sin familj, ska också bli trevligt, och ännu en anledning för mig att baka en äppelpaj. Det är ju så ruggigt gott och man kan aldrig få för mycket av det.
 
Så nu är det dags att skaka av sig nattens mjöl, (potatismjölet gjorde underverk, även om jag helst sett att jag fått lägga något lager i sängen som jag kunnat gno in mig i under nattens gång istället för att pudra om vi varje toabesök. Men, bättre än inget!) och bege sig iväg mot mormor och Auntie J.
 
Later.

Worst Case Scenario

Igår under inskrivningen så fick vi titta på en film alla parents-to be. Som i skolan ni vet.
Knäpptyst i salen och bara ljudet från de dåliga skådespelarna från filmen hörs.
 
Ser hur en av de andra i gruppen stirrar på golvet och jag inser snabbt vad det är hon har sina ögon på.
En tvestjärt!
Och inte vilken tvestjärt som helst, utan tvestjärtarnas abnorma storebror Fet-Yngve till tvestjärt.
Man kan ju gissa vart han är på väg.
Ja, rakt emot mig. Off course.
 
Paniken. Det jag vill är att ställa mig ovanpå bordet jag sitter vid och vråla och gråta.
Gör det inte av två anledningar.
Ett: Jag skulle antagligen inte hinna upp på bordet innan tvestjärts-Yngve var framme.
Två: Anar att jag antagligen inte hade kunnat bli mamma nästa vecka då jag troligtvis inte skulle vågat ha visa mig där igen med alla dessa föräldrar som även dom ska bli med kids nästa vecka.
 
Tur som är så har jag ju Mr med mig.
Jag petar honom snabbt i sidan pekar på golvet och gör mitt mest panikartade ansiktsuttryck ever.
Mr förstår vinken och snabbt utan att tänka, slänger han sin stora 45:a till sko över tvestjärten och dennes dagar är räknade.
 
Mr är min hjälte.
 

Magnum Mandel

Jag tror att jag har utvecklat mig ett craving den senaste månaden.
Folk frågar ideligen vad jag har "crejvat" och jag har sagt allt och inget, eller att det är bullshit med cravings.
Nu är jag inte lika säker längre, för jag vill inte veta hur många sådana här lådor jag förbrukat den senaste månaden.
 
 
Antagligen sjuka mängder, för att inte tala om de "lösa" glassar jag köpt här och där.
Det tog bara 8 månader, att uttveckla ett crave. Och nästa vecka är det redan slut på det.
 
 
Unfair är vad det är.
Fast en och annan förväntar jag mig att man tar med till förlossningsavdelningen jag ligger på, för den som kommer och hälsar på.
 
 
 

Inskrivning DS

Låååååång dag, även om den vart kortare än planerat då alla narkosläkare skulle på utbildning på eftermiddagen så klämdes alla parents-to-be in på förmiddagen, vilket resulterade i att vi var klara redan strax efter 12, istället för sena eftermiddagen.
Inte mig emot.
 
Har varit en intressant dag. Vi vistades på avdelningen som vi kommer att vara inskrivna på, där vi kommer behandlas före och efter operationen.
Spännande att träffa all personal, och se alla nyblivna och nyopererade parents som kom gåendes i sjukhusrockar med sina nykläckta barn i plastbackar på ställning med hjul, in i köket för att hämta frukost.
 
Fick lära mig ett och annat med, som jag kan se som fördel med kejsarsnitt istället för vanlig vaginal förlossning.
Bl.a. så vistas man inte som regel längre på sjukhus efter ett snitt, som jag läst och hört. Har man inga värre komplikationer så får man åka hem redan efter 2 dygn (istället för 3-5 dagar, som jag trott).
Det avslag man har i flertalet veckor efter en förlossning brukar vara kortare för de som förlösts genom kejsarsnitt. Tummen upp för den!
Och katetern som sätts i samband med operation, sätt först efter att spinalbedövningen lagts, vilket betyder att jag inte kommer att känna ett skit. Jag, som jobbat inom vården hela mitt arbetande liv, har varit med vid många katetersättningar och tycker att det verkar vara ett ganska obehagligt moment, då bara lokalbedövande salva läggs i själva urinröret innan katetern sätts. Otäckt, men inte för mig. Då jag inte kommer känna något från bröstkorgen och nedåt.
Perfect.
 
Ja, tre bra saker iaf.
 
Att man höjde min blodtrycksmedicin en tredje gång var ju värre. Men ja, om en vecka har jag antagligen inga mediciner kvar då alla graviditeskrämpor i regel försvinner i och med att ungen är ute.
Och de kommer jag inte sakna.
Alla krämporna alltså.
En annan rolig sak var att vi fick mycket cred för att vi inte tagit reda på vad det är för en som ligger i magen. Många frågade och när vi sa att vi inte visste så vart folk förvånade, som att de togs förgivet att alla tar reda på könet i förtid.
Men inte vi!
Spänningen!
 
Men nu är det gjort iaf, inskrivningen.
Bara att åka in och opereras och få barn.
Nästan åtminstone. Har ett test kvar som ska göras dagen före, samt att tiden för operation får man inte förrän kvällen innan operationsdagen.
Önskade mig dock en förmiddagstid. Jag tycker att jag väntat tillräckligt länge. Dessutom har jag så svårt med att fasta. Och inte sova på en hel natt, fasta som satan och sedan gå och vara nervös enda till eftermiddagen? No thanks.
Som att de andra gravida som snittas samma dag inte känner samma.. Men de skiter jag i! Hahaha.
De sa att man fick önska tid and I did.
 
Mycket mer än såhär blir inte gjort denna dag.
Mycket att ta in.
Mycket att bearbeta mentalt.
 
Dock måste jag ordna mig lite potatismjöl illa kvickt!
Ingen som har mer husmorstips på att stilla klåda?

Losing my mind

Jag blir galen! Detta eviga kliande!
Sakta men säkert känner jag hur sinnet rubbas. Konstant kliande. Överallt! Speciellt på mage, lår och handleder!
Inte fick jag något utskrivet för der heller då det var för mycket biverkningar för så kort tid kvar innan förlossning..

Frågan är ju hur mycket man ska behöva stå ut innan man blir galen, tar närmaste slipmaskin och slipa av mig all hud.
Jag dör. På riktigt.

Nu äter jag tidig grötfrukost eftersom det är helt omöjligt att sova med denna klåda.
Lika bra är väl det då vi ska, om några timmar, in till Danderyds Sjukhus för inskrivning inför The Big Day nästa vecka.
Sjukt är det jag har att säga om det.
Så nära och så påtagligt, men ändå så avlägset.



Av längtan till

Med så få dagar kvar innan the big day så passar en ytterligare lista på allt som jag saknar och längtar till, förutom att ha Kiddot hos mig förstås.
En del upprepningar och en del nya.
 
  • Jeans! Jeans! Jeans! Tighta brallor överhuvudtaget, sådär så det kniper om magen och man klämmer en och annan valk men det ser åtminstone snyggt ut!
  • Min förlovningsring. Det var säkert ett par månader sedan jag hade den på mig sist. Provade den häromdagen och den kom inte ens halvvägs nedför fingret. Svullna tassar? Eh, ja!
  • Känna mig lätt! Anar att jag kommer att känna mig fjäderlätt efter förlossningen oavsett hur mycket eller hur lite jag tappar i vikt.
  • Sova på magen och på ryggen. Jag tänker aldrig ligga på sidan igen efter dessa 9 månader!
  • Sätta mig i bilen utan stånk och stön, och inte behöva klämma in mig mellan ratt och säte.
  • Hur illa det än må låta, så längtar jag efter en partykväll, bli lagom rund om fötterna, röka en ciggarett för mycket och vackla hem sent på natten/tidigt på morgonen.
  • Gå barnvagnspromenader i höstsolen, gärna få upp lite flås igen.
  • Jag längtar efter dopet. Ja, jag har inte ens fått mitt Kid ännu men jag längtar ändå en hel massa efter dopet!
  • Men nästan mest av allt längtar jag efter att få slippa vara gravid. Slippa halsbrännan, foglossningen, svullnaden, blodtrycket, huvudvärken, muttilningarna, andfåddheten, orkeslösheten, kliandet. Jag kommer inte sakna att vara gravid. Inte förrän jag glömt hur det var.
 
Ja, en liten bråkdel utav allt jag längtar till!

Hög på graviditet

Finally.
Arslet är officiellt ur vagnen!
 
Jag fick upp gardinerna efter att jag strukit dem. Och oj så fint det vart!
Ljust och somrigt, passar sig nu när vi går mot mörkare tider.
Detta är mitt sommarrum, tills dess att Kiddot fått det till sitt. Man blir glad bara utav att titta in. Varm utav att vistas där..
Eller så är det jag som är hög på de sista doserna utav graviditetshormoner.
Låter det vara osagt.
 
Ja, bilden gör rummet inte rättvisa. Men hur tar man kort på gardiner utan att fota emot ljus? Väntar tills det blir mörkt ute? Hoppas på en molning dag?
Finns säkert någon ball inställning, men hello. Vem tar ni mig för?
Fröken Räka är som vanligt i blickfånget.
 
Nu väntar vi på att tvätten ska blir klar så den kan hängas och lite god sköljmedelsdoft kan svepa över lägenheten.
Har ringt ett viktigt samtal nu förmiddagen också, så jag känner redan nu att kvoten för to-do's är fylld. Allt som blir gjort mer idag är alltså ett plus.
 
Ni ska få ta del utav det kollage jag gjorde utav Kiddo/Summerroom:
 
 
Härnäst vill jag fylla väggarna med fina tavlor med motiv för barn. Färglatt och vackert.
Just nu är det väldigt tomt på väggarna, bara två hyllor som pryder än så länge.
Men det kommer.
Jag har planer på att hitta något läckert på Rimbo Marknad som är om några veckor.
 
 

Let's make this a better day

Vad säger man?
Dagarna går framåt även om det går långsamt.
Helt plötsligt var det bara 6 dagar kvar.
 
Sov länge idag, enda fram till strax efter 8, inte mig emot. En tvätt är redan igång att tvättas då jag bestämt mig för att inte göra detta till spring-mellan-soffa-och-dator-dag.
Jag har inte planerat att utföra stordåd direkt, bara göra lite nytta. Annars får man lätt såna där oduglighetstankar, och det vill vi inte!
 
Tvätt var det, nu frukost, sen gardinupphängning måhända?

Lite uppmuntran i vardagen

Men vadå uppmuntran tänker ni?
Hon har ju allt i världen att lycklig över, med en vecka kvar innan hon har sitt Kid i famnen.
 
Jo, mycket att vara lycklig över, men även mycket att oroa sig för. Precis som för alla andra. Vardagsissues.
En sådan dag har det varit idag.
En dag då allt känns som om det går emot en och varje skitsak förstoras och blir tusen gånger värre än vad det egentligen är.
 
Då är det tur att man får mms som detta:
 
 
Min long-time-best-friend-J.
Jag svarar tillbaka med en av de finaste låtar som finns, som jag blev påmind om, var det igår (?), under ett avsnitt av nya programmet X-factor.
 
 
 
Vad vore jag utan dina andetag?

.

Funderar på hur jag ska spendera kvällen.
Mr har uttökat nörderi den här veckan, en ytterligare dag, mitt i veckan, och jag har därmed en hel kväll som bör spenderas på bästa sätt.
Men hur?
 
Svårt är det också när man inget orkar.
 
Gardinerna till Kiddorummet kom igår och ligger i soffan, ostrukna och oupphängda. Där har jag åtminstone en sak som kan göras, men ja, det handlar om ca 10 minuter av min kväll.
Sen då?
 

Oväntad Kväll

Gårdagkvällen spenderades som tänkt, med att köpa amningslinnen och godis, men också på ett annat mer oväntat sätt, först på obstetriska mottagningen och sedan förlossningen.
På inrådan av vår BM Lisa så åkte vi in för extracheck utav allt, men ingen fara på taket, vi lever, jag mår förstås inget vidare men Kiddo gör det iaf och vi är på plats alla - jag och Mr hemma och Kiddot i magen.
 
Säkerhetsåtgärder, som stryps åt extra hårt sär här i slutet av graviditeten antar jag.
Det bästa med kvällen var att jag fick Mc Donaldsmiddag, då det vart så sent och min planerade spaghetti och köttfärssås får vänta.
 
Nu ska jag fortsätta min grötfrukost i soffan framför Vakna med the Voice.

Storläsaren

Jag vet inte vad det tog åt någon av er igår, men den personen lär ha haft tråkigt.
Min statistik för sidvisningar igår var bortom allt. Den brukar ligga på mellan 80-130 sidvisningar per dag, beroende på hur många inlägg jag skrivit under dagen.
 
Igår skrev det två inlägg, sparsamt med skriverier hela helgen för övrigt men ändå steg statistiken till skyarna, utan att ha överdrivet många unika besökare, mindre än vanligt till och med.
 
Hahahah. Man måste alltså typ, suttit och läst min blogg, inlägg för inlägg för att ge en sådan hög av sidvisningar.
Men inte mig emot.
Jag är glad om jag kan underhålla.
 
Är fortfarande trött och slut efter helgen. Kan ju ha att göra med denna höggravida period också.
Orkar ingenting.
Blir alldeles matt av tanken på att det är 8 dagar kvar innan jag har en bebis hos mig, och inte vilken bebis som helst, utan min bebis, mitt Kiddo!
 
Jag har tänkt mer och mer på hur det kommer att kännas, även om det är omöjligt att ens försöka förstå.
När jag vaknar på morgonen den 18:e, om jag ens behöver vakna, anar att man sover rätt lätt och lite under den natten, kommer jag verkligen kunna inse då att jag till kvällen kommer vara mor? Morsa? Mamma? Förälder?
Antagligen inte.
 
Hur skriver man en facebookstatus en dag som den?
"Då åker jag iväg för att bli mamma då" eller "Dagen D, dags för Kiddot att entra scenen", "Wish me luck"?
 
Hade ytterligare ett MVC besök nu på förmiddagen. Stressade som en idiot. Inga parkeringar, tåget har precis börjat gå igen och jag fick stå och vänta, vilket resulterade i 7 minuters försening.
Dock så vet nog folk vid det här laget att jag aldrig varit en hejjare på att passa tider. Pinsamt ändock, att komma så pass försent till ett bokat möte med MVC.
 
Trycket visade ok, tjock om magen, ett kilo ner i vikt, och en hel massa blodtappande.
Ska dessutom få en salva utskriven som ska stilla denna hemska klåda jag fått. Magen med all dess bristande hud gör mig galen då det kliar så sjukligt.
 
Sjuklig abstinens av något chokladigt har jag med.
Maaah, give!
Ska ordna mig något trevligt senare när jag och Mr åker för att shoppa lite.
Tänkte skaffa mig några amningslinnen, känns himla onödigt med amningsbh om jag ändå måste slita av mig kläderna på överkroppen innan jag kan langa fram tutten.
Några amningslinnen, ja tack. Och bröd och mjölk, och samtidigt greja mig en påse lösgodis.
Så ser eftermiddagens planer ut.
 
8 dagar..
Hajjar ni?
8 dagar!

Det finns inte mycket roligare och sötare än kattungar

Både jag och Mr var i sjunde himlen.

En trevlig, och sen, kväll

Gaaaaah!
Vad jag är trött idag!
 
Vi hade en mycket trevlig kväll igår tillsammans med L&R, blev bjudna på god mat, pratade minnen och barnnamn och lekte med busiga kattungar.
Jag låg inte i sängen förrän 1:21 inatt och höll på att dö utav trötthet. Mr var drucken som ett ägg och var lika trött han. Jag tvingades länge ligga och lyssna på hans fyllesnarkningar innan jag själv somnade. Vaknade för tidigt imorse med dundrande huvudvärk, säkert p.g.a den sena kvällen samt alla alkoholångor som legat tjock i luften i vårat sovrum inatt.
Jag har alltså varit indirekt full.
 
Trött som ett as!
Så trött så att onlinepizza.se har anlitats dagen till ära, men med knappa 5 timmars sömn så är det helt ok.
Nä, mer än såhär blir det inte denna dag.
 
De tre rätterna. Alla mycket goda, och en fetaostsås som var bortom denna värld!
 
 

På'et igen

Har nyss avnjutit frukost i Norrtälje hos M&P.
Ännu en lördag som går åt till den där bilen vi har.. Hoppas på att den blir ordentlig nu efter denne service då vi har vår näst sista helg bara vi två.

Ikväll ska vi på middag hos long-time-friend-L. Dessutom ska jag få leka med kattungar vilket inte är fel alls!

En tröst

Har bakat mig och Mr en äppelpaj som tröst då vi missar Kaptenen ikväll.
Ett helt ok substitut.

Dessutom har jag en Marabou chokladkaka att smaska på!
Jag lär passa på medans det fortfarande är okej. Efter den 18:e då Kiddot anlänt så ska sockerintaget reduceras kraftigt till en dag i veckan och inte alls i samma mängder som det intas nu.

That´s a fact,


Nostalgitrip i tatueringsarkivet

Det lutar nog mer åt en kväll hemma i lugnet och jag inser mig besegrad.
Synd då jag verkligen ville se dem och antar att jag lär få vänta tills nästa tillfälle dyker upp.
 
Men denna förkylning jag numera dras med och alla andra diverse gravidkrämpor + 14 kg övervikt (I know! 14 fucking kg!) får sätta stopp för det hela.
Jag kan ju hoppas att någon vänlig själ kan sig in till Grönan åt mig och livestreamar det hela så jag kan titta hemifrån?
Hahah, ja, det hade vart något. Vem ställer upp?
 
Idag är det 7 september och en mycket speciell dag.
För det var just denna dag för 6 år sedan som jag gjorde min första tatuering.
Den första, den som ledde mig in i tatuerarvärlden, och som fortfarande har mig hårt i sitt grepp, även om det snart är ett år sedan jag fick ärra kroppen och suga i mig alla dessa tatueringsdofter från diverse desinfektioner, bläck och annat.
Ha, låter nästan snuskigt.
 
Första gadden.
Gjordes 060907 på Kung Kent Tattoo
 
Jag längtar så efter min första sittning efter graviditeten.
Dock så har jag läst att man ska undvika tatuering under amning.
Jag ska kolla upp det mer senare. Jag antar att jag oavsett om det är ok eller inte, inte lägger mig under nålen det första jag gör, dagen efter kejsarsnittet.
Men jag har så mycket idéer och tankar som jag måste få utlopp för.
Jag har tre stycken tatueringar som jag kommer göra inom kort.
En sleeve på den vänstra armen.
En textrad på klassisk placering, sidan av underarmen på högerarm.
Samt påpyggnad av min Mr hyllning på sidan av revbenen där också Kiddots namn ska få pryda. Ska bli bli spännande att se vad det blir för ytterligare namn.
Robin och ? Ja, vem vet.
 
Ingen koll på vilken i ordning denna kom, men borde vara runt den 8:e gadden.
Vet dock att den gjordes 100503 hos Teds Tattoo i Upplands Väsby.
 
Och så Kiddots namn på det, kanske ett födelsedatum och så är jag inne på att göra en nyckelpiga.
Hahah, en nyckelpiga!
Men det har liksom blivit Kiddots signum nu, trots att jag inte vet om denne faktiskt tycker om nyckelpigor.
 
Som skrivet, jag längtar så efter första sittningen.
Frågan är om det hinner gå precis ett år. 8 november förra året satt jag sist och gjorde min chestpiece.
Det vackra leopardhjärtat.

Leopardheart. 11 tatueringen i ordningen (Egentligen 12:e då jag har gjort en coverup på en tidigare tatuering)
Gjordes 111108 av David på Open Arms.

A better day

Idag är det en betydligt bättre dag. Fast efter 1,5 dygns huvudvärk med sketen alvedon så är vad som helst bättre skulle jag tro.

Idag stundar Kapten Röd-konserten.
Jag är fortfarande i valet och kvalet om det är är värt det eller inte.
Trängas med hundratals andra på en konsert?
Stå i flera timmar?
Ännu mera trängas på timmar den lilla spårvagnen som går ut till Grönan?
Mer traskande?

Dessutom verkar inte vädret något vidare lovande.. Tufft val!

Still not feeling well

Flera timmar senare och jag lider fortfarande av huvudvärk.

Har gjort en kraftansträngning idag då jag tog mig ner till MVC för blodtryckskoll och blodtappande. Trycket visade ok med tanke på hur det legat den senaste tiden, men inte ok med tanke på medicinerna jag knaprar mot det.
Blodproven får jag svar på senare idag.

Då återgår jag till att må dåligt då.

Night of headache

Att vakna mitt i natten med fet huvudvärk hör inte till de bättre utav sätt att vakna på.
2 alvedon senare och jag hoppas att värken ger med sig.
Trodde det var slut på huvudvärkstider nu i och med den höga dos av blodtryckssänkande jag numera knaprar, men icke..

Idiotmycket sammandragningar och förvärkar hade jag under kvällens gång också men de avtog tråkigt nog. Jag ser mer än gärna att det sätter igång närsomhelst.


Frågan är nu om man ska fortsätta denna sömn och värk-kamp i sängen eller på soffan framför lite tv?

En av de bättre middagar

 
Gjorde nyss en grym fiskgratäng, helt på måfå och känn.
Den kanske inte ser mycket ut för världen men att Mr gillade den (som inte gillar fisk överhuvudtaget mer än lax typ) är bevis nog för mig.
 
Kulinarisk upplevelse helt enkelt!
 

Shiny Home

Pust! Stånk! Stön!
 
Det var inte lätt, men nu är det gjort.
Doftar gott och skiner i hörn och vrår. Och överallt annars med för den delen.
 
Har också hunnit med att ringa vårt älskade försäkringskassefolk. Dock gick det himla lätt och smidigt så jag ska inte klaga. Fick svar på det jag ville ha och kan nu vidarebefodra det till jobbet.
För det är ju trots allt inte bara att jufsa i sänghalmen och tro att allt är klart i och med barnskaffandet.
Nej, nej. Det är pappersarbete till oändlighet, intyg hit och intyg dit, massa crap helt enkelt.
 
Nu ska jag och Mr bege oss iväg för att ordna med prylar.
Köpa propplösare (tar tillbaka allt om att vårat avlopp skulle fungera felfritt), reklamera fälgsidorna vi köpte som gick sönder innan de knappt hann på däcken, nyckelpigesnuttefilten har kommit och ska hämtas ut..
Ja, lite att göra iaf för att sedan komma hem till en ren lägenhet!
 
 

Då orken infinner sig

Oj, oj vilken sammandragskavalkad!
Tömde diskmaskinen tidigare och flåsade och flämtade som en gris efter det.
Något senare vippade jag bort damm och sög upp resterande med min superdammsugare.
Ni kan ana flämtandet och flåsandet i fjärran (beroende på vart ni befinner er) om ni är tysta och lyssnar riktigt noga.
 
Ska vila en stund innan jag ger mig på toalett och golvskurande.
Svettigt och jobbigt, men man lär passa på när orken infinner sig.

Wednesday Worries

Idag känns det bättre, inte bra, inte perfekt, men ok.
Sov till 9.30, efter ett antal vakna minuter under natten. Vid 5:00 var jag nog vaken nästan en timme innan jag somnade om.
Gick dessutom och lade mig hungrig igår vilket resulterade i vrålhungrig när jag vaknade.
Gjorde mig en fet frukost, av det vi hade hemma förstås, min yougurt är slut. En hel hög med mackor och kaffe.
Låter kanske inte så mycket, men det var många mackor, ok?
Synd dock att jag efter att ha ätit 2,5 macka börjar känna mig lätt illamående. Som vanligt.
 
Men det är bara att vänta en kort stund och köra vidare sen igen.
 
Längtar till helgen, både efter att få ha Mr hemma hos mig igen som nu har återgått till arbete efter några dagars tillfrisknande, samt att vi ska på middag hos Long-time-friend-L med tillhöräande karl och deras små kattungar!
Jag skulle dessutom vilja ta mig på Gröna Lund på fredag för att gå på konsert. Kapten Röd spelar och jag har velat se dem länge, och missat vid 2 tillfällen.
Så det känns som att jag borde, men hur fasen ska jag orka? Gå och stå så mycket på en och samma kväll? Vette tusan alltså.
Och att dessutom göra detta i flipflops, en fredagkväll i september med förutspådda 13 grader varmt..?
 
Mindre kul är att Bilen från Hell, d.v.s. vår volvo, aldrig verkar te sig riktigt lagad och jag önskar innerligt att jag köpt en ny bil från början.
Som jag tänkte och ville. Men icke.
Ja, nu är det bara att fullfölja och hålla tummar för mindre krångel och mer körduglig bil.
På måndag blir den olaglig att köra om den inte besiktigats och gått igenom såklart.
 
Ibland önskar man att man inte hade körkort ochslapp bekymra sig över dessa problem.
Ok, nä. Jag skulle aldrig önska bort mitt körkort. Never ever.
Det är jag alldeles för bekväm för.
 
Så ser livet ut för stunden.

Förmiddagsfunderingar

Undrar om jag börjar ta över Mr's sjukdomssymtom.
Är trött, ett helt annat sorts trött än gravidtrött. Snörvlar och känner mig sjuk.
Mindre skoj, och lagom olägligt.
Men på 2 veckor hinner man ju förhoppningsvis bli frisk.
För idag är det inget mindre än 2 veckor kvar till datumet!
2 veckor. 2 veckor! 2 VECKOR!

Tisdag, om 2 veckor. Den 18:e.
18:e september.
Mitt barn kommer att födas i jungfruns stjärntecken. En tisdag. I september.
 
Tankarna känns bisarra.
 
 

The afternoon

Och så vart det kväll, och vad har jag fått gjort?
N-A-D-A.
 
Inte mer än att jag tagit powernap på soffan, tittat på när Mr rensat ur sin garderob, sett på sedvanliga repriser på tvn.. Måste man göra mer än så som höggravid?
 
Jag åkte ju iaf till MVC besök nummer 2 för dagen och fick sällskap utav Mr vilket alltid är trevligt.
Alla värden visar bra, förutom detta blodtryck.
Och jag har nu ätit blodtryckssänkade mediciner sedan i fredags men ändå visar det högt. Fattar inte.
Så ja, högre dos och tätare kontroller är vad man gör åt det..
 
I ohappa kom vi på att Mr's farmor fyller år idag. Så vi köpte med oss vin och en vacker blomma med en ännu vackrare kruka och åkte upp till henne för att gratta.
"Grattis på 25-årsdagen" skrev jag på kortet och hoppas att hon fattar det roliga. Men det gör hon nog.
Förhoppningsvis.
 
Sedan vart det bråttom hem då vi bestämt tid med vår lokala tröskelläggare. Så numera är det trösklar i varje dörröppning. Snyggt som få. Och glada är vi över dem.
 
Mr är utskickad på ett salladsmission. Ja, jag är bra hemsk som låter sjuklingen åka iväg för att ordna med kvällens middag som blir sallad från pizzerian.
Dock så erbjöd han sig, typ, efter ett och annat stön, stånk och klagan från mig.
Han är så bra min karl.
Och eftersom jag fixar mat 9,5/10 så kändes det som att idag var det hans tur.
 
Nä, mer än såhär åstadkommer jag inte denna dag.
Tv-kväll deluxe alá några Vänner-avsnitt, Halv åtta hos mig, Robinson och Underbart är kort efter det.
 
Tack för mig.

Luxury Breakfast

 
Idag har vi det lyxigt jag och Mr.
Har en sjuk Mr hemma idag och då är det viktigt att få i sig god frukost.
 
Så efter blodtappandet på MVC så åkte jag förbi det lokala bageriet och köpte med goda frukostmackor och kringlor. Så gott.
Tur dock att man inte gör det varje dag för då hade man blivit ruinerad.
Bra med gratis kaffe hemma iaf.
 
Vart aningens deprimerad när jag var och traskade i centrum.
Det är höst i luften och folk har tagit fram sina snygga höstkläder. Skinnjackor, stora halsdukar, stövlar och kängor och det ser verkligen så där härligt mysigt ut.
 
Jag då?
 




"Ni är så vackra och det riktigt strålar om er gravida" säger dom..
Om det är de hemmagjorda stödstrumporna, flipflopsen, mjukisbyxorna eller det svullna och svettiga fejset som är vackert och strålar har jag ännu inte kommit fram till.
 

Ladybug Snuttefilt

Och helt plötsligt kändes livet lite lättare.
Fick ett tips igår om att det kan vara bra att ha två snuttefiltar. Annars kan de bli liv när den är i tvätten och inget substitut finns.
 
Så jag såg min chans.
 
Nu är den på väg hem till mig!
Eller, på väg till Kiddot!
Eller mig..
 
 
Nu åker jag och gör MVC besök ett utav två, dagen till ära.

Babyproofing the Bathroom

Då var ett av dagens-to-do's gjord.
Babyproofing the bathroom.
 
Och det vart precis som jag tänkt, förutom att skötbädden är fetstor och tar upp mer space än vad jag har tvättmaskin skötbord, men det gör inget. Samt att jag saknar något ulligt och gulligt att ha för Kiddot att stirra på medan man byter.
Trist att stirra upp i taket bara, och eftersom allt bara är vitt, vitt, vitt. Så den tåls att fnulas på.
Något skoj och färglatt måste dit.
 
Såhär såg det ut innan. Dock måste jag påpeka att alla hinkar inte brukar stå där, nu gjorde dom det av någon anledning. Jag övervägde att plocka bort dem innan jag fotade, men detta är den bittra sanningen.
En helt vanlig tvätthörna av ett badrum med andra ord.
 
Numera ser det ut som följer:
 
En skötbädd storlek deluxe, ett överdrag som jag ansåg onödigt en gång men som jag köpte iaf men som ändå inte passar på den feta bädden.
Dock jag löste det ändå.
Städat i hyllan bredvid tvättmaskinen skötbordet och har tvättlappar och amningsinlägg och sköljmedel längst upp. På de nedra hyllorna har vi grejor för påfyllnad och städmedel.
 
 
På vägghyllan hamnade allt mitt smink till slut efter mycket velande. Även blöjor, salvor och annat krafs man kan tänkas behöva vid blöjbyten. Tvättmedel står där det alltid har stått.
 
Ja. som skrivet så saknar jag bara någon typ av underhållning. Även om det inte tar många minuter vid ett blöjbyte så ser jag ändå att det kan underlätta med något att stirra på istället för att koncentrera sig på hur bökigt och stökigt ett par förstagångsföräldrar byter blöja.

Den tåls att tänkas på. Jag har ju ännu dryga 2 veckor på mig att komma fram till något skoj..
Något nyckelpigigt måhända?
 
Köpte en söt snuttefilt åt Kiddot häromdagen.
 
Han heter Alf och jag inte låta bli att hata honom lite med tanke på vad jag hittade på internet någon dag efter att jag köpt honom:
 
 
 
....
 
Ja, jag vill dö lite.
Alf är också söt. Men denna!
Jag vet inte vem som behöver den mest, jag eller Kiddot?
 
 
 

Kiddotankar on a sunday morning

Söndag!
Sedvanligt nörderi för Mr, sedvanlig ensamtid för mig, vilket inte gör mig något alls för övrigt. Det har varit mycket den här veckan i och med spring på MVC, vändningsförsök och 2 besök bort mot Norrtälje.
Har en del att pyssla med här hemma också.
 
Jag har bland annat tänkt att göra om badrummet till ett blöjbytarrum.
Ställa i ordning skötbädden och trava lite blöjor och annat. Så ikväll så kanske jag ska låta Mr övningsbyta blöjor på grodan, om ni minns. Den har varit med och övat förr menar jag så då kan den lika gärna få prova på detta med blöjbyte också. Hahaha.

En annan har ju faktiskt bytt blöjor förr, om än några storlekar större alá oldies. Så detta förväntar jag mig blir lite behändigare och lättare, med en liten knodd på 3 kg istället för en modell stor på 50-100kg.
 
Vi är nu inne i månad september. Månaden med stort M.
Månaden som lär förändra en hel del.
Det är så sjukt svårt att förstå. Även fast jag vet att jag varit gravid i över 8 månader. Jag vet hur barn blir till. Jag har till och med jämfört med många andra fått ett datum för kläckardags, men ändå ligger det så långt bort i fjärran att jag, JAG, och Mr, inom 16 dagar, 16 DAGAR, ska bli en familj, ha barn, bli föräldrar, få ett ytterligare ansvar, det större av ansvar dessutom.
Och jag är så rädd och så nervös att jag skulle kunna bajsa på mig.
Natten till den 18:e september, tror ni att man kommer sova mycket då?
Nä, det tror inte jag heller.
Men med räddheten och nervositeten så känner jag också förväntan och spänning.
Vem är du? Och vem kommer du att bli?
Trots att vi bor nära, jag och Kiddot så har jag ingen aning om vem det är som är där inne.
Några saker har jag lärt mig om denne men långt ifrån tillräckligt:
 
Att du skiter fullständigt i vad som borde göras har jag märkt och verkar vara bekväm utav dig, då du vägrar lägga dig åt rätt håll utan sitter bekvämt i samma ställning som alltid.
En latmask månne, som mamma? Eller en envis jäkel som pappa?
Det får tiden utvisa.
Och du tar tid på dig att växa, då du vart mindre än genomsnittet många gånger, vilket det lär bli änrdning på senare om du har mammas och pappas gener. Vi växer på bra runt midja, lår och hakor.
Ett coolt Kid verkar det vara då det inte varit något överdrivet härjande i magen. Lagom, helt enkelt.
Jag har i och för sig inte mycket att jämföra med då jag bara varit gravid en gång, men med tanke på hur folk berättar om sina Kids i magen så verkar du vara en lugnare unge.
 
Ja, jag skulle kunna skriva om denna ängslan, oro, lycka och förväntan i evigheter utan att det går in i hjärnan ordentligt. Jag antar att jag kanske hajjar det mer senare när jag ligger naken och uppfläkt på operationsbordet, hör mitt Kid vråla sina första vrål och får denne upp på bröstet, att det blir lite mera verkligt då.
 
En snart inte så tom säng längre.
Den med ett skarpt öga kan se att jag hunnit byta sängkläder en gång, utan att någon ens hunnit sova i sängen, mer än en och annan katt förstås.
Ja, jag har ganska lite för mig om dagarna egentligen..
 
That's all for now.

Regnigt Norrtälje

Dagen spenderas i Norrtälje hos M&P.
Bilen ska lagas. Igen. Förhoppningsvis för sista gången på bra länge. Gärna ett år tills nästa besiktning.

För nu lär vi ha andra saker att tänka på framöver istället för trasiga bilar. Om 2,5 vecka blir vi föräldrar nämligen ifall det undgått någon.

Lördag innebär ny vecka. Hej vecka 38 (37+0)!